I onsdags morse satt jag i godan ro och drack mitt morgonkaffe... Efteråt skulle jag börja röja, sanera & städa mitt förfallande hus... Det var helt kaos och jag hade den där känslan: "Bara ingen kommer nu..."! Hade inte varit hemma på helgen, varit och spelat tennis både måndag & tisdag direkt efter jobbet, hemma 21 på kvällarna... ja ni fattar!? Då ringde det på dörren. Utanför stod min fina vän S, "ni får inte komma in" var min första kommentar... Men in kom de och vi fikade gott, jag med (lätt) ångest... och barnen lekte en stund. Efter besöket åkte mattorna ut på trappan, stolarna upp på bord & bänkar & dammsugaren gick varm... Usch, jag skulle vilja ha det fint & välstädat jämt men får inte till det! Maken har inte samma krav och definitivt inte barnen som sprider sina saker högt & lågt! Jag hinner inte med allt själv, jag jobbar varje dag och har varken tid eller ork att städa all "ledig" tid då även tvätten verkar vara ett heltidsjobb... Usch ja! /Lisa
Känner så väl igen den där känslan av att inte hinna och orka städa så mycket som egentligen skulle vilja, med sjukdomen har jag blivit så illa tvungen att acceptera att det inte alltid kan vara perfekt, men det tar emot ibland...
SvaraRaderaHoppas helgen varit bra!
Kramar Bella